Embodied cognition, arketyper och predictive processing - en möjlig vidareutveckling av Goodwyns resonemang

Goodwyns artikel fokuserar framför allt på embodied cognition och dess koppling till Jungs arketypteori. Han argumenterar för att arketyper inte bör förstås som medfödda bilder, utan som medfödda organiserande principer. Med detta avses evolutionärt utvecklade psykologiska strukturer som inte innehåller färdiga symboler eller bilder, utan organiserar och strukturerar våra erfarenheter. De använder element från individens minnen, känslor och kulturella erfarenheter för att spontant skapa nya symboliska bilder som speglar personens aktuella livssituation. Arketyper är därmed inte färdiga mentala representationer, utan biologiskt grundade processer som organiserar perception, affekter och meningsskapande. Med stöd i embodied cognition, affektiv neurovetenskap, forskning om spontant tänkande och drömmar försöker Goodwyn visa att arketyper kan förstås inom ramen för modern kognitionsvetenskap, utan att behöva betraktas som mystiska eller övernaturliga fenomen.

Samtidigt kan det vara intressant att komplettera Goodwyns resonemang med predictive coding eller predictive processing, även om denna teori inte behandlas i artikeln. De två perspektiven är inte konkurrerande utan snarare de kan komplettera varandra, eftersom de besvarar olika frågor om hur människans kognition fungerar.

Embodied cognition försöker besvara frågan: Varifrån kommer våra mentala modeller? Enligt denna teori är tänkande och begreppsbildning djupt förankrade i kroppen. Våra begrepp formas genom perception, rörelse, känslor och samspelet med den fysiska och sociala omgivningen. Betydelse (meaning) uppstår alltså genom levd och kroppslig erfarenhet.

Predictive coding eller predictive processing besvarar i stället frågan: Hur använder hjärnan dessa modeller? Enligt denna teori fungerar hjärnan som en prediktionsmaskin som ständigt genererar hypoteser om världen, kroppen och andra människor. Den jämför kontinuerligt sina förutsägelser med inkommande sensorisk information och uppdaterar sina modeller när ett prediktionsfel uppstår. Perception uppfattas därför inte som ett passivt mottagande av information utan som en aktiv process där hjärnan fortlöpande försöker minimera osäkerhet genom att förbättra sina förutsägelser.

Ur detta perspektiv kan de två teorierna förstås som ömsesidigt kompletterande. Embodied cognition förklarar hur våra inre modeller formas genom kroppsliga och evolutionärt utvecklade erfarenheter, medan predictive coding beskriver den mekanism genom vilken hjärnan använder dessa modeller för att tolka och förutsäga världen.

Även om Goodwyn inte själv använder predictive coding som teoretiskt ramverk öppnar hans tolkning av Jung för en sådan vidareutveckling, ingång. Jungs beskrivning av arketyper som medfödda organiserande principer snarare än medfödda bilder ligger nära idén om biologiskt, evolutionärt grundade generativa modeller inom predictive processing. 

I tidigare arbeten har Goodwyn föreslagit ett antal medfödda primära metaforer, eller det han kallar medfödda kopplingar (innate mappings). Med medfödda avses inte att människan föds med färdiga metaforer eller språkliga uttryck, utan med biologiskt grundade predispositioner att spontant koppla vissa kroppsliga erfarenheter till vissa betydelser.

Några exempel som förekommer i artikeln:

Kunskap, trygghet och lycka associeras med ljus.

Det okända, fara och sorg associeras med mörker.

Makt och lycka associeras med upp.

Svaghet och sorg associeras med ned.

Dessa kopplingar utvecklas därför inte främst genom undervisning eller kulturell inlärning, utan växer fram ur universella mänskliga erfarenheter av att leva i en kropp. Enligt Goodwyn utgör de grundläggande byggstenar som senare kan kombineras till mer komplexa metaforer och symboliska uttryck, däribland arketypiska bilder.

Detta resonemang väcker också intressanta kliniska frågor. Om vissa grundläggande metaforer är biologiskt förankrade och utvecklas redan innan språket är fullt etablerat, skulle de kunna utgöra en del av den förspråkliga organiseringen av erfarenheter. Inom psykoterapi används metaforer ofta för att skapa förståelse och kontakt med upplevelser som är svåra att uttrycka i ord. När en metafor träffar rätt upplever många patienter att den fångar något de länge har känt men inte kunnat formulera. Det är därför möjligt att metaforer fungerar som en bro mellan kroppsliga och emotionella erfarenheter som uppstått innan språket utvecklats fullt ut och det senare explicita, språkliga tänkandet. En sådan förståelse skulle också kunna bidra till att förklara varför metaforer ofta har en så stark terapeutisk kraft - de ger form åt erfarenheter som redan finns organiserade på en kroppslig och emotionell nivå, men som ännu inte har fått ett språkligt uttryck. Goodwyn gör inte själv denna tolkning, men hans resonemang om embodied cognition och medfödda primära metaforer öppnar för en sådan möjlighet.

Goodwyn, E. (2024). Demystifying Jung's "Archetypes" with Embodied Cognition. Psychodynamic Psychiatry, 52(3), 283–304.

Friston, K. & Kiebel, S. (2009). Predictive coding under the free-energy principle. Philosophical Transactions of the Royal Society B: Biological Sciences, 364(1521), 1211–1221.